Orsa igen

Vi ska dra till Orsa igen. Det är något med Dalarna. Det är kanske Sverige. De trasiga fönsterna på stadshotellet som blivit flyktingförläggning. Pizzerian med de mörka männen och det sura kaffet. Men i Orsa Grönklitt är allt vitt. Det blir tredje gången. I mars förra året var vi två vuxna och en liten flicka. I januari i år var vi två vuxna, det var ett lugn utan lov, och de som skulle åka Vasaloppet. Att bada bastu och gå runt i långkalsonger på vandrarhemmet. Snacka längdåkning som jag inte fattar ett skit av. Men tycker om. Nu är vi fyra vuxna och sex ungar. Jag längtar efter ganska snabb fart neråt, långa måltider. Jag har köpt Löjliga familjen, ett kortspel jag tycker om. Det ska vara i den bubblan. Bara internet i receptionen. Annars skidor och bastu och linsgryta. Apelsiner. Det ska vara i den bubblan. Den vi aldrig ska kunna förklara. Detta gör vi nu. Det är bara vi som kan förstå. Det är inte lönt att återberätta. Men veta, att då var vi där, då var det så. Härligt.