att skjuta en fiende och rulla en cigarett

I juli 1988 fick jag och Windy skjuts upp till Ängelholm, vi var nog lite bakfulla men det var ett sorts äventyr. Vi skulle göra lumpen i Ängelholm. Jag var dålig påläst, det enda jag visste var att jag skulle göra lumpen utan vapen (en omöjlighet så klart). Så skulle det kvinnliga befälet dela ut våra vapen och jag var först ut men tackade nej. "Vapenvägrar du?" "Ja, det gör jag väl då", sa jag och jag var kanske fortfarande ett barn och det är jag fortfarande i så fall, jag kan aldrig förstå krig, jag kan aldrig förstå medvetet dödande.
Harry Brandelius sjunger i Da Capo om en soldat 1943, om kriget och om att en dag är det över, en dag är det slut och då kommer han åter till Ann-Sofie (om hon bara väntar). Och desperationen i mej vill ropa, ja, allt har ett slut, ja, allt är en dag över (men på ett mycket mörkare sätt än hem till kaffe med dopp och en trogen flicka, hem till ett hål i marken) precis som i denna tyska krigsschlager och en gång stod det tyska soldater och nynnade och längtade att allting är över och allting är slut och nyheterna idag berättar så tragiskt om Sveriges radios korrespondent Nils Horner som har skjutits ihjäl i Afghanistan och krig är kanske längtan efter kärlek men krig är mest av allt, misär, förlust, smärta och galenskap! och igår såg jag på Mash och en krigsgalen överste ville framåt, ville uppåt och inta en meningslös kulle och döda pojkar, skadade pojkar var inte ens namn, var inte ens människor, var bara gödsel i den röda jorden och igår cyklade jag och Elsa på Möllevången och överallt fanns tecken efter nazisternas misstänkta mordförsök (och kärlek: graffittiväggen "kämpa Showan", blommorna och ljusen vid statyn och vetskapen i korsningen: här hände det, hatet och våldet, det alltid föraktade).
Senare sommaren 1988 blev jag kallad till Malmö där jag skulle förhöras och undersökas om jag var lämplig och trovärdig som vapenvägrare och jag är kanske en pojke men jag tycker fortfarande att det är den som utan krus tycker att det är okej att lära sej döda som borde undersökas och förklara sej. (Bilden ovan har jag snott från Danne Åkesson.)