om katten som jobbar på brandstationen

Sundet blinkar i rött och grönt när jag tittar ut genom mitt gamla pojkrumsfönster. Mina döttrar sover i bäddsoffan, en tjock madrass är bäddad till mej på golvet. Det är torsdagkväll och våren kom inte riktigt men imorgon och tidigare läste jag en bok (som varit min och mina syskons) för Anna om en katt (Sam) som jobbar på en brandstation och ett varuhus brinner och brandmännen rycker ut för att rädda människorna (men katterna, vem bryr sej om katterna!?) men Sam har någon sorts intuitiv förmåga och en empatisk förmåga (och han är ju katt, så han kan hoppa och vara självständig, allt sånt, han behöver ingen order från någon brandchef som inte ser hela bilden) så han ger sej av upp på varuhusets tak där en gammal kattmamma och hennes giftasvuxna dotter sitter fastnaglade av rädsla och röken och värmen och elden.
Men det slutar lyckligt, Sam räddar dem (de balanserar över en avgrund på en planka och Sam säger: "följ mej, följ mina öron, titta inte ner, titta absolut inte ner") och blir ihop med kattdottern och de får tre barn i olika färger (hunden som också jobbar på brandstationen är en lojal vän men en annorlunda karaktär, han följer lydigt människorna).
Men det är alltså torsdagkväll (och på fredag kommer jag att anlända till ett hus i Limhamn i kvällen när det regnar och vara kattvakt och kanske få den att spinna lite, ge den lite värme och närhet, men det enda katten vill, kvällen och natten och en sorts frihet som drar, är att komma ut och göra vad en katt måste göra) och de andra sover och jag bläddrar i en dagbok från 2010 (jag letar efter tankar i en tid som jag halvsant försöker skildra) och läser detta: "Danskgubben sitter på huk i den trånga passagen, pratar med några fulla göteborgare (vi älskar Danmark, Danmark är ... är ... dejligt). När jag går förbi fiser han på min sko och fortsätter att prata om Danmark, att det är så fritt, att man kan göra sånt som är förbjudet överallt annars, här kan man köpa röd pölse ... Men det kan man ju göra i Sverige också, säger en göteborgare. Nej! Inte äkta röd pölse. Jo. Nej, här är det friare, fortsätter den danske gubben, här är det friare, inte som i Sverige (som att krampa sej fast i en gammal sannings lian som tvinnas sönder över en avgrund."

Ute och cyklar igen