Kort rapport

Vilken vacker inflygning till Montpellier, havet, våtmarkerna.
Vad härligt att träffas efter två veckor, i ankomsthallen, taxin till den märkliga staden Le Grande Motte, som ett aztekiskt Brasilia, tänkte arkitekten i mitten av 60-talet. På den franska regeringens order. En ort enbart för semester och turister. Lite öststatfrånförrfeeling.
Och den pyttelilla lägenheten vi hyr. Och maten vi gör i det som inte är ett kök, äter i sängen, för det finns ingen annanstans (jo, toaletten).
Och cyklarna vi hyr.
Bara uppkoppling på några få caféer.
Och stränder stränder stränder, trettio grader i luften, och havet, tjugo och salt.
Och jag har aldrig sett så mycket rugby, och kajakslalom, och och och, ett svenskt sömnpiller i fotboll, gud! vad dåliga det var. Allt på franska som jag är värdelös på.
Nu strular uppkopplingen igen. Jag skulle ju bifoga en bild. Eller en sång med Serge Gainsbourg. Det får bli senare.
Idag ska vi cykla österut, rulla oss i sanden.