Du går i dina gummistövlar

Du går i dina gummistövlar. När sommaren är här igen. En vattenspridare som en bläckfisk. En vattenspridare sprider regn.

Jag halkar i ångesten.
Vi pratar om bläckfiskar. Att ha så många armar.
Det är när vi badar. Det är när jag flyter. Men när du studsar med din boll. När livet blir mindre svårt.
Att ha så många armar.
Det är när jag dyker. När jag slutar andas en stund. Det är vissa meningar hos Per Hagman. Som jag vill recitera för dej. Det är något jag försöker förklara.
Du väljer att bära gummistövlar. Jag respekterar dej för det. ”Men finns det inget du vill göra?” ”Jag vill bara äta pölse.” Jag respekterar dej för det.
Men jag tvingar dej till badflotten. Vi har köpt en regnbågsfärgad boll. Och din skimrande syster. Och skimrande du. Det har blivit nästan varmt i havet nu.
Jag är så trött på ångesten. Du har så långa armar.
Jag vet jag borde sova. Jag vet jag borde stanna. Jag vet ett gatukök bort mot Kroksbäck. Han jobbar där på kvällen. Jag cyklar dit ibland. ”Du vet, Jonte, jag måste ha cash.” Annars slipar han glasögon. Jag ser så dåligt nuförtiden.
Det är ett dis när åskan försvinner. Det är något skönt när blodet rinner. Det är ett skott i min vänstra arm.
Det är något jag inte förstår. Jag känner blodet i mina tarmar.
Det är varmt när allting brinner. Att ha så många armar. Jag ligger här och rinner.
Du går i dina gummistövlar. När du studsar med din boll. Jag tror vi cyklar mot havet nu. Ditt envisa underbara du.