Vi cyklade till Magasin 3 i Frihamnen. Jag gillar det det stora fältet som är Gärdet i det trångbyggda, ständigt nybyggande Stockholm. Och kungarna och hertigarna och deras hästar måste rastas för att skjuta ikapp hjortarna i Stora skuggan, herremännen, skjuta ihjäl hjortarna. Det är en rätt trist plats, men kul att den får finnas. Det finns nog många pengakåta byggherrar som vill gräva ner sina klor där. Nu stannar tåget igen. Jag brukar inte klaga på förseningar, men de senaste veckorna har varit lite för mycket, kulmen när jag kom hem halvtre på natten för ett slag sen. Magasin 3 alltså. Tony Oursler är någon sorts pionjär inom videokonst, och han har säkert betytt mycket, men för mej var han bara rolig, kanske lite krystad, alltså att det inte stannade kvar på något gripande sätt, som en gedigen deckare (typ Pelicanos). Utanför: ett matsjapp för polackerna som lastar containerfartygen, hamburgare och pommes frites. Sen gick vi genom ett tungt skynke neråt. Där var Gunnel Wåhlstrands tuschtavlor. Alltså små fotografier som hon målat stora, ca 140/170 cm, som att man kunde gå in i stillheten, och hotet, och det förgängliga. Och de liven på fotografierna, det öppnar upp bakom, det blir väldigt stort. Och tanken på arbetet bakom. Ja, det träffade, det varade, det varar än. Magasin 3 stänger efter nästa helg. Är du i Stockholm innan: ta dej dit. Och de andra magasinen, Banankompaniet, fyllda av sågspån och femtonåriga sjösjuka pojkar som aldrig fick tågluffa.. Och de stora båtarna. Den här blandningen av gammal hård plåthet och nya tidens konst i ytterområdena.
No comments:
Post a Comment