Per Hagman är bra

I blåsten utåt tar jag mitt första junidopp, kallare än maj. Tänker på mina ensamma resor. Inte ensamma som i sorg. Att det är skönt att vara själv och promenera. Ibland känner jag igen mej i Per Hagman. I blåsten på bänken efter badet läser jag ut hans senaste bok, Allas älskare, ingens älskling. Den är bra. Den har sina toppar och dalar. Den är Per Hagman. Den är Sverige och södra Europa. Den är norra Afrika. Den är en samtidskommentar. Den är ett eget språk med egen melodi. Den är Ulf Lundell. Tänk att de skulle gå och gifta sej, tänker jag, så oväntat ... inte alls oväntat, tänker jag sen, bilar och tåg och flygplan, på väg där Norden möter Europa. Härliga pojkar som blir män och gubbar, fortsätter leva.