Jag fastnar i Da Capo (2010)

Det är morgon det är gryning. Det är katter som kommer hem. Det är döda möss på radhustrappor. Det är tidig sol och söndagstidning.
Det är en repris från igår. Jag fastnar i Da Capo. Jag fastnar i sånger från förr.
Jag fastnar i svartvita bilder. Jag fastnar i Edvard Persson. Jag fastnar i Ulla Billquist.
Min fru sover med barnen. I rödvita sängkläder.
Jag dricker morgonöl. Vi har bestämt oss för att skiljas. Vi har varit gifta i tio år. Det är maj när allting börjar.
Jag sitter i min bod i trädgården. Dörren står på glänt. En strimma sol tar sej in.
"Dörren står inte på glänt ..." Sa jag igår. Utan att bråka. "Nä. Den gör väl inte det ..." Sa min fru.
Har jag berättat om smärtan. Har jag berättat hur vi lämnade den. Det är morgon. Det är gryning. Hur vi gick i den böljande staden. Floden och romartiden. När alla andra sov. Hur hon älskade ananas. Hur stora de grillade kycklingarna var.
Det var en dörr som slogs upp. "Jag har slutat hata ananas. Du har lärt mej det." Sa jag. Det var en helt ny känsla. Det var en dörr som slogs upp. Det var ett ljus som vällde in.
Nu fastnar jag i Da Capo. Jag ska landa i en annan tid.