Vad lyssnar han på

Du undrar kanske vad jag lyssnat på för musik den senaste tiden. När vågorna kluckar mot strand. Kommer du ihåg, vad heter hon, som sjöng i Fairground Attraction ... jag minns inte, Eddie, det snygga omslaget på första skivan som vi brukade lyssna på, då när vi gick bland stenåldersgravarna, Dear John, en sorglig song när jag har hittat lä på en bänk, äntligen i solen. Jag har ju problem med tekniken. Jag har ju problem med Spotify, jag har en gammal telefon, jag fick den på sjukhuset efter att ha spillt saft på den andra, fåglarna utanför, som asätarfåglar, gamar, fast det var kråkor eller skator, jag vet inte, jag har bara brytt mej om ankor och måsar och svanar, de har byggt nya bon nu. Jag har min Ipod, men den kan jag inte byta låtar på, samma sånger sedan inbrottet i november, Triffids, Stolen property, Röda bönor och Ulla Sjöblom, The Fine Arts Showcase, några Ulf Lundell, t ex den fina Prärien igen, och ingen mer än jag kommer ihåg just de stunderna just de kvällarna, stränderna vid bryggorna i Lill Olas innan plankorna var utlagda, hur man fick balansera. En lärdom för livet. Ibland dyker Dan Hylander upp. Alldeles för lite Noice. Men jag har fått en freestyle och på den går jag igenom gamla blandband, jag körde ändå freestyle till -09, mina barn fattar ingenting. Men nyare musik, tänker du, när ska gubbjäveln vakna. Jag har lyssnat mycket på Pelle Ossler och Säkert, bra grejor, Avantgardet, Steget. Idag kom Henrik Berggren och tiden stod still på ett litet annorlunda men likt sätt, bra. Men när jag skriver måste jag ha kontinuitet. Jag har valt Nick Cave och Go Betweens Talulah, det är som Pavlovs hundar, när de börjar sjunga, börjar jag skriva mina två böcker. Jag vet inte om det kommer att märkas. Det rör mej inte. Var och en läser sin musik i böckerna. Just nu läser jag om hur det egentligen blir kravaller. Hur man egentligen pyser över. Någon kastar en sten som stänker just där du har suttit i hundra år. Men det är du som kastar stenen. Det blir roliga historier det, kära du. Och mina blandband, jag har hundratals, de är bra, ibland blir jag förvånad, som Nick Caves cover av Pulps Disco 2000, den hade jag glömt, Pulps var bäst, många smöriga ballader, många visor, förbluffande mycket Broder Daniel, Sade, Replacements och Grant McLennans olika grupper och solo. The Jesus and Mary Chain, Prince. Mycket Tant Strul och Kajsa och Malena, Olle Ljungström. Velvet och Lou. Hoola Bandoola. Wrecking ball med Emmylou. Pretenders. Du med dina ögon, en jävligt bra låt med Toni Holgersson. Ja du, det var en knapp tjugondel av en gubbes musik som han tycker är modern. Ps. Jag har två unga döttrar, de lyssnar på dunkadunka, jag hör lite ibland, men det fastnar inte. Ds.