Tomas Löftsröm

1990 var jag och Malin i Stockholm. Vi var på Hedengrens bokhandel. Vi köpte Wodhouse, Bukowski, Birgitta Stenberg. Och jag med mina ögon. Och jag med mina drömmar. Köpte Tomas Löfström. en pocket med de två böckerna Liftare och Vägen till Katmandu. Liftare har jag återkommit till flera gånger, livet på vägen. Idealiserandet av Folket (de som reser runt och är fria och unga och har åsikter i Francoregimens Spanien, Marocko osv) kan väl vara lite småtöntigt romantiskt ibland, men också så ögonöppet sann, det är en innerlig kärlek och upptäckarlusta som för berättandet vidare. Det är en sorts public service-litteratur som jag är förtjust i. Och nu får jag höra att Tomas Löfström är död. Det gör mej illa. Vi kände inte varandra (men var vänner på fb, gillade varandras inlägg då och då) men ändå tycker jag att vi kände varandra. Jag tyckte mycket om Tomas Löfström.