Ett minne

Det är tjugosju år sedan nu. Vi hade varit i Helsingör. Vi köpte tequila. Sen såg vi Döda poeters sällskap på Maxim i Landskrona.
Jag sitter vid datorn nu. Det är kväll över Linnégatan. Jag redigerar text och låter Döda poeters sällskap pågå. Min yngsta dotter har somnat.
Jag skriver på lappar. Saker att komma ihåg. Ansökningar att skicka. Hur jag kommer på att han måste spela, Onkel Sven i min roman. Att en pusselbit faller på plats.
Det är tjugosju år sedan mu. Vi gick till krogen efter filmen. Sen körde jag bil och åkte dit. En månad i fängelse.
Nu lägger jag fram vinterkläder. Skidkläder. Imorgon tar jag tåget till Stockholm. Sen vidare till Orsa. Det har blivit vårt ställe.
Det är känslorna jag vill åt. Jag slötittar på Döda poeters sällskap.
Mina döttrar och den enkla vardagen. Simma och cykla, laga mat. Det är känslorna jag vill åt.
Det är tjugosju år sedan nu. Jag körde i hundraåttio. Jag tittar på Döda poeters sällskap. Hur den känslige tar sitt liv.
Det var kallt när vi cyklade hem från badet idag. Min dotters flätor frös till is. Nu vaknar hon och gråter. Jag kramar henne. Och flätorna är varma nu. Hon klättrar upp i sängen och somnar om.
Det är känslorna jag vill åt. Men inte too much melodram.