Jag fastnar i Elvis Costello

Jag cyklar förbi blommorna och ljusen. Där dog pojken. Solen skiner.
Jag fastnar i Elvis Costello. Jag känner hur vinden blir varmare.
Jag cyklar genom Pildammsparken i Malmö. Någon har sprejat på asfalten. "Jag älskar dig, Louise." Jag cyklar alltid här. Jag faller som i bomull här. Ser löven ändra färg.
Vi cyklade till cirkusen i tio år. Jag saknar den tiden. Äta satsumas i det stängda caféet. Min lilla yngsta dotter. Att stanna vid barnsadeln. När hon aldrig ville vakna. När hon aldrig skulle ramla. Rädslan för trapetsen.
Det är på förmiddagen en måndag. Jag lyssnar på Elvis Costello. Där dog pojken. Jag är vid blommorna och ljusen. Jag måste stanna. Jag andas stötvis. Att förlora ett barn.
Jag flyger till tjugoandra våningen. Jag ser min blåsiga stad. Jag som avskyr vinden. Där blev han skjuten. Där dog hon genom bilens ruta.
Men där blev jag kär. I ett fönster med en cigarett. Några ostar och rött vin. Jag skulle bara gratiskopiera dikter. Men det var fest. Mitt blandband med Elvis Costello.
Jag glömmer aldrig hennes ögon. Jag vill ha mina barn för evigt.