det är ett stillsamt glidande ifrån
när vår älskade sjö ligger stilla
du vill ro
men du orkar inte nu
men dundret som ligger bakom
skarvarna som skiter sönder träden
vi är i båten som läcker
du är lugn, jag kollar min flytväst
jag känner mej alltid under
en blå himmel med mörka moln
du vill ro
men du orkar inte nu
eller åt ett annat håll
alla vackra fåglarna du älskar, de jag aldrig får möta
du stänger dina dörrar
en blå himmel med mörkare moln
en blå himmel med mörkare moln
jag suger i mej vårt sista lugn
en åska tar sej ner
dunkar mjukt i mitt huvud
dunkar mjukt i mitt huvud
det är ett stillsamt glidande ifrån
No comments:
Post a Comment