Någon tömmer en smutsig påse

Solen står låg men klar. En gammal man luktar urin. Äter ett bortslängt pölsebröd. På ett torg i Köpenhamn. Någon tömmer en smutsig påse.
Vi gifte oss bland knotten som stack oss blodiga. Det var i ett tält där alla rökte. Pipor och cigarrer och vanliga cigaretter. Någon joint när natten kom. "Rök!" Sa någon. "Det är det enda som hjälper."
Det flyter saker bortom skogen. Det är där leksaksfabriken låg. Det är ett kalhygge av uppeldade brädor. Det är någon som ligger där du låg.
Det är något bakom solen. Något som skuggar. Någon som måste slå. Någon som skriker: "Jag måste slå dem! Det är det enda som hjälper."
Jag vill inte. Men jag måste. Drömmer jag alltid i svartvitt. Drömmer jag alltid deckarna jag aldrig skriver.
När bussen slutat gå. Någon tömmer en smutsig påse.
Jag köpte John Holms lp Sordin hos Jackos skivor vid Gustav Adolfs torg i Malmö. Det var mitten av åttiotalet. Jag var femton och åkte pågatåg ensam. Det var en ny värld som kom till mej. John Holms gamla.
Jag snurrade min vigselring. Tio år av backar och dalar. Du gav mej aldrig ingenting.
Det sveper döda existenser genom packningen på tågets babagehyllor. Det färdas papperslösa liv bland böter och barrikader. Det är tåget ner i tunneln när bussen slutat gå. Någon tömmer en smutsig påse.
Vi gifte oss nära Småland och pappa hade en cigarett i munnen när han spelade dragspel. Janne på gitarr och sång. Ett enskilt rum på Sabbatsberg. Ett nattvak. En människa som ska dö i fem minuter utan luft.
Innan vi skildes åkte jag till Köpenhamn varje dag. Eller tåg någon annanstans med tidningar och danska böcker. Jag köpte Dan Turéll vid Runde Tårn. Jag var så sviken av mitt eget språk.
Nu ser jag på Sällskapsresan på nyårsafton. Det kostar tjugonio spänn.
Nu går jag långa promenader med en hund som ser ung ut för sin ålder. Och en kvinna som gör likadant.
Det ligger någon som aldrig vaknar. Som aldrig sover. Det ligger en människa i limbo under tågets säte. Han är krum och snarkar som en råtta. Längre bort skålar en ensam man med en annan ensam man. Det kanske är jag.
Solen steg tidigt dagen efter bröllopet men vi kom iväg sent. Vi hörde på sportradion genom Halland. Ralf Edström pratade: "Zlatan måste prestera." Barrträdens mörker blev hav.
Nu har bussen slutat gå. Nu sjunger John Holm om en hård värld. Det ligger något grunt begravt. Sträcker upp sin snabba smala hand. Vill gripa. Lyktorna över gatan gungar. Bilarna står i varma garage. Någon tömmer en smutsig påse.