Jag rör mej på stadens gator

Stunderna kommer ganska ofta, när jag lyssnar på musik, läser böcker, ser på havet, de där cykelturerna, att fyllas av något annat. Stunderna i simbassängen.
Människor dör. Det är så. David Bowie eller en sextonåring i Malmö.
Nu har en man kring 60 skrivit en bok om det hemska Malmö. Jag har inte läst den. Jag har inte läst den. Bara läst en recension av den pålitlige Olle Svenning i Aftonbladet.
Jag känner några nostalgiska vänstermän kring sextio. Dessa chilekramare, åh! sjuttiotalet, när vi gjorde skillnad, och diskuterade och diskuterade, som inte orkar eller kan förstå islam. Som saknar dimmiga gator och att alla flyktingar var intellektuella och pratade mjukt. Mjuka machomän som snurrar vilse i samtiden. Tar arbetarnas oro på allvar. Ha ha!
Jag tycker att vi ska se problemen. Ta dem på allvar. Men istället för att skrika: "Stäng! Stäng öronen!" Bör vi vara kreativa och hitta möjligheter. För det är såhär: Vi är här nu. Det brinner mycket mer på andra ställen i världen. Vi måste vara solidariska.
Jag rör mej på stadens gator. Jag rör mej i alla områden. Det är inte krig. Det är storstad. Det är problem. Jag såg några skumma typer på pizzerian vid Moras station häromdagen.
I vissa debatter framställs människor som är pk (varför vårt samhälle nu har anammat detta som ett skällsord är för mej obegripligt) och positiva till att försöka rädda ett barn som brinner i bensin, som strutsar. Som att de sticker huvudet i sanden.
Du som vill stänga allt. Du som inte vill se. Du som röstar på en klimathotsförnekare, en rasist, du som köper lögner för att de passar bättre in i ditt fortsatta glidande i förnekelse och inhumansim. Det är du som sticker huvudet i sanden!
Men stunderna kommer ganska ofta. När jag får feeling. När jag känner denna okuvliga tro på att berätta, personligt och allmängiltigt. Inte låta bitterhet och snålhet komma i vägen.
När du vandrar på vägen. När du har bestämt dej för att se en viss sak, så ser du den. Så stänger du. Missade du inte något nu, jo.
Mycket handlar om något annat. En rälig tendens i samhället. Att godkänna råheten och förljugenheten.
Men stunderna kommer ganska ofta. Att jag känner: Kom igen, bara gör! Bra saker. Som när jag lyssnar på Bäddat för trubbel.