Oh, baby

Jag drömmer om att paddla. Jag drömmer om vattnet som är stilla. Du har en kort kavaj. Du är som från nittonhundratalet. Är du han som jag brukade hata. Är du min varma storebror.
Är du stugorna i Vittsjö. Där Peps moster bakade bröd. Och sen pizzor.
Minns du dagarna i sörjan. Minns du att jag pekade på graven: "Det är bara början."
Men att vi hittade ett hål mellan träden. Att vi lät kajaken flyta där. Att vi snurrade och ramlade. Så unga och förvånade. Hur kallt det var.
Jag sa hej till två barn vid stationen. De stod alldeles ensamma där.
Det finns en plats som heter Ålakistan. Där jag brukar paddla. Där är trångt att ta sej in. Ovanför viner kraftledningar. Jag drömmar om att glida. Att ta mej in överallt.
Det är höstlik vinter. Det är kallt. Jag lyssnar på Tom Waits. Det är stopp i avloppsrören.
Jag drömmer om att simma. Om att välta kajaken och dyka. Att bara glida som en ål. De är utrotningshotade. Nästan utrotade. Jag sa hej till två barn på stationen. De var alldeles tysta.
Annars promenerar vi med hunden. Annars ser vi på teveserier. Annars pratar vi om skolor och Asien. Det finns en spricka någonstans. Vi vet det båda två. Vi är duktiga med tuggummin. Vi lagar det mesta.
Nu flyter en stock för fort. Den fastnar i Ålakistan. Vi lyssnar på Tom Waits. Hold on. Vi måste krama det vi har kvar.
Jag drömmer om att paddla. När hon och jag vandrar. Lever jag i en underbar värld. Att vi alltid hittar ett hål mellan träden. Men jag kan sakna en annan blick. Men jag älskar hennes självklara blick.
Jag paddlar med henne. Vi tittar på varandra. Vi tycker nästan alltid samma. Hon är så vacker och klok. Det ena behöver inte utesluta det andra. Vi hittar ett hål mellan träden.