stilla som ett stilla regn
stilla som ett långtbort skrik
allt jag inte hör
men något skaver, stör
men jag blundar in i mej själv
ingen dansar, ingen för
bara natten, går på tomgång
bara ekot av en sång
jag minns en stig vid en brant
som stupade neråt havet
att balansera på en en kant
som långsamt eroderar
natten är sej lik
jag lämnar mörkret utanför
det är hanterbart
det som stör
No comments:
Post a Comment