... cappuccino i pulver, allt socker, en vacker morgon ... snön och solen ... de knastrande skorna, stövlarna, när jag gick ner till Grönklitt city, de röda husen med reception, skiduthyrning och krogen, och hundarna som ylade ... veligheten, men jag tog en nummerlapp och det var 80 nummers kö (skolbarn, skidmänniskorna, flyktingarna som halkade i snön) och jag ringde henne och uppför backen igen och hämtade henne och flickan hade varit på skidskola och tittade på Barnkanalen, så hyrde vi skidor och pjäxor och stavar medan hundarna ylade och när det blev eftermiddag var vi ute i spåret, den gula rundan, och vet du hur svårt det är att åka längdskidor? Balansen, rytmen som hela tiden ändras, andningen och vi stannar och jag tar av mej vantarna och torkar snoret, vet du hur svårt det är att åka nerför? och jag åker bakom henne och jag tycker att hon rör sej så mjukt och följsamt, jag utan flow (och vet du varför jag älskar att simma, varför jag älskar att cykla i platta Malmö, att det flyter mjukt, att det är samma, jag vill inte ha backar, jag vill ha lugn i mina tankar) men en sådan glädje, och denna friskhet, vintersport är härligt! sju eller åtta kilometer, det räcker, Vasaloppet? aldrig i livet, och på after ski, föräldrarna i barnfamiljerna går bananas till Gyllene Tider, YMCA och annat av en ganska dålig trubadur som har förinspelat komp ibland, men det är en glädje, och jag sitter i bastun sen, efter att vi ätit min linsgryta, och jag är hemma här (och flyktingarna är på Stora hotellet och hundarna som ylade har tystnat, men imorgon ska de ut i spåret igen och dra lata människor i spann).
No comments:
Post a Comment